anonym021

Altså, den där känslan av att vi ska vara så olyckliga hela tiden, för att det finns svältande länder och fattigdom... är ett ganska intressant fenomen. Det är väldigt vanligt att svenskar ska känna en oskriven sympati för främst människor i nöd.
Det är såklart inget fel med det, för det hör ju till människan och dess sociala utveckling att stötta de svaga och känna sympati och empati. Och vem gör inte det? Jag älskar alla slags människor och har lätt för att tycka om folk som tillhör någon främmande kultur, etnecitet eller tillochmed subkultur.

Även de människor med starka åsikter, följer samma mönster konstigt nog, även de med lite kontroversiella åsikter. Den ungefära tioprocentiga delen av befolkningen, som inte ställer sig bakom det som är mest acceptabelt  till exempelt mediabubblan. Allt som står utanför den är lätt att göra rubriker kring då folk läser för att de motsätter sig saken eller handlingen i fråga.

Jag personligen hamnar ofta  i symbios med dessa, är troligen för att hos de flesta av dessa, har på något sätt släppt ut sina riktiga åsikter som de normalt bara skulle hålla hos sig själv, samtidigt lär sig ta sig över de hämningar som finns, på att istället för att hålla sina riktiga åsikter och känslor inom sig, blir mer öppen och ärlig socialt sätt. Den ärliga bekantskap växer inte på träd och sån är svårt att få för mycket av.

Att umgås med folk som kulturellt sett innefattar alla de olika samhällsnormerna och dess stora variationer har gett mig ingenting annat än fördelar, såsom att ifall man skrapar lite på ytan, så visar det sig att det skiljer sig väldigt lite mellan alla människors sunda förnuft och grundlagda värderingar. Och det finns inte en hycklare färre, än den som sa det.

Apropå fattigdomen, så är det viktigt att alla bidrar med något och gärna extra regelbundet eller till och från, men det viktigaste av allt är att inte själv lägga så mycket tid åt att känna empati, livet är kort och Sverige är nog ett av de länder i världen som oroar sig för mycket och klagar, än att njuta av livet.

Och kort är livet, vi må leva längst i världen men vem föredrar att ha långa tråkiga timmar än timmar fyllda med nöje?  Jag försöker vara så lycklig som möjligt, samtidigt som jag månar om andra, jag försöker sprida lycka till min omgivning men den är bara kort och nollställd inom kort. 

Det lustiga är, att våra supande, halvt alkoholiserande festglada grannar danskarna, ligger i den högsta toppen över lyckoindex världen över. Dom må få lite leverproblem emellanåt, men inte hindrar det dom från att leva livet. Vi har inga leverproblem, istället har vi jobbig julstress och såkallad semesterångest på somrarna, att oroa sig för att man inte hinner leva livet under fem veckor på året.

Nöjer du dig med det? Svara nej, och kom på en konkret ändring du kan göra från och med nu, och även om den bara gör dig det minsta extra glad, fortsätt upprepa detta regelbundet och du har redan gjort dig gladare resten av livet!

Läste någonstans om hur många nya företag som går i konkurs inom de första andra eller tredje åren.. Var väl upp mot 60% tror jag har jag för mig. Och det tror jag hindrar alldeles för många ifrån att starta eget. Det som skrämmer är konkurs, vilket för många skulle innebara en personlig förlust.

De entreprenörer som lyckats, och med marginal som verkligen lyckades har en sak gemensamhet.  Alla dessa entreprenörer trodde verkligen på sin produkt eller tjänst. Att det var någonting som samhället ville ha, och behövdes, någonting som efterfrågades! 

Att  all form av entreprenörskap innebär en risk av något slag, har många med intresset redan figurerat ut,  men när man verkligen tror på någonting och vet att man kan övertyga andra, att också tro på samma sak, så ökar ens chanser att besegra den risk som rådde, risken för nederlag.  för om man inte tror på någonting själv, hur ska man då övertyga andra om samma sak?

Affärsplan i all ära, men vad som är värre, än en dåligt utformad affärsplan är risken att man lägger för mycket energi på affärsplanen och alla dess risker som kan uppkomma av att investera, vilket är ungefär lika enkelt som att spå konsekvenserna av global uppvärmning. Det man istället borde göra är att lägga den ohälsosamma delen oro och stress, på några helt andra tankar. Och det är de optimistiska tankar där jag  kort och gott erbjuder en produkt eller tjänst som någon skulle vilja betala för och hur jag gör de så nöjda som möjligt!

Välkommen till SMÄLLARUPPRORET

Hemsidan för dig som bryr dig om Djurskyddet i Sverige.

Hahaha. Jag har en 'liten' dobermannvalp på 1,5 år och jag bryr mig om djurskyddet i Sverige, så nu är jag en dålig människa för att jag inte engagerar mig i att förbjuda nyårsraketer, oh no!  Jag har jättedåligt samvete nu...   (borat-paus) NOT!!!

och det här är ju som allmänt känt bara ett exempel av många, många, många! 

Jag tror på evolutionen och ingen "intelligent design-gud hokus pokus". Och människan överlever genom konstant utveckling. Men nu så kommer den inavlade deprimerade mentaliteten till slut döda alla en vacker dag. Dagens stora folksjukdom är inte vad den tidigare är känd som utan är depression. Och om man kollar på listan över Lyckoindex världen över där man mäter lyckan hos medborgare i olika länder ligger Sverige låååångt ner. Jag ska försöka kopiera in den när jag har tid att leta upp den.

Vi försämrar för varann då den enes passion är den andras citron, och lösningen på någons citron är namnunderskrifter som ämnar att ta bort citron med passion. Till slut sitter alla svenskar i samma båt utan en enda passion med endast citroner med klisterlappar där det står "depression" på. Helt plötsligt tyngs båten över av citroner och vi alla drunknar in i ett bittert, kollektivt självmord.  ABANDON SHIP, är mitt mål i livet. På ren svenska kallas det att emigrera och jag har ett par länder att välja mellan som passar mig bäst.