Har du de gener som lyckliga människor har?
Där hittar du tre av mina karaktärsdrag på ett silverfat. Det ironiska var att när jag var liten, i den största delen av min uppväxt var en otroligt liten jävla skitunge. Jag klagade på allt och alla och intog tillfredsställelse när jag hittade fel. Jag blev lätt sur över saker där andra uppenbarligen gjort fel och var dålig på att förlåta.
Tills den dag då det vände när mina jämgamla tog studenten. Och inte jag som gick om tvåan på gymnasiet. Jag fick en massa ångest kring att tiden gick fort och bla bla så plötsligt bestämde jag mig för att livet är för kort för att sura, jag ska bli den gladaste killen av alla!
Och idag, kan jag med rent kokain i påsen säga att jag är den mest optimistiska människa jag nånsin stött på eller skådat, glad som få och försöker alltid vara på bra humör och älskar helhjärtade skrattinfall.
Kan jag, så kan du. Viljan är frivillig, men obligatorisk för ett lyckat resultat!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=768765
Jag tror inte du är tillräckligt lycklig
Altså, den där känslan av att vi ska vara så olyckliga hela tiden, för att det finns svältande länder och fattigdom... är ett ganska intressant fenomen. Det är väldigt vanligt att svenskar ska känna en oskriven sympati för främst människor i nöd.
Det är såklart inget fel med det, för det hör ju till människan och dess sociala utveckling att stötta de svaga och känna sympati och empati. Och vem gör inte det? Jag älskar alla slags människor och har lätt för att tycka om folk som tillhör någon främmande kultur, etnecitet eller tillochmed subkultur.
Även de människor med starka åsikter, följer samma mönster konstigt nog, även de med lite kontroversiella åsikter. Den ungefära tioprocentiga delen av befolkningen, som inte ställer sig bakom det som är mest acceptabelt till exempelt mediabubblan. Allt som står utanför den är lätt att göra rubriker kring då folk läser för att de motsätter sig saken eller handlingen i fråga.
Jag personligen hamnar ofta i symbios med dessa, är troligen för att hos de flesta av dessa, har på något sätt släppt ut sina riktiga åsikter som de normalt bara skulle hålla hos sig själv, samtidigt lär sig ta sig över de hämningar som finns, på att istället för att hålla sina riktiga åsikter och känslor inom sig, blir mer öppen och ärlig socialt sätt. Den ärliga bekantskap växer inte på träd och sån är svårt att få för mycket av.
Att umgås med folk som kulturellt sett innefattar alla de olika samhällsnormerna och dess stora variationer har gett mig ingenting annat än fördelar, såsom att ifall man skrapar lite på ytan, så visar det sig att det skiljer sig väldigt lite mellan alla människors sunda förnuft och grundlagda värderingar. Och det finns inte en hycklare färre, än den som sa det.
Apropå fattigdomen, så är det viktigt att alla bidrar med något och gärna extra regelbundet eller till och från, men det viktigaste av allt är att inte själv lägga så mycket tid åt att känna empati, livet är kort och Sverige är nog ett av de länder i världen som oroar sig för mycket och klagar, än att njuta av livet.
Och kort är livet, vi må leva längst i världen men vem föredrar att ha långa tråkiga timmar än timmar fyllda med nöje? Jag försöker vara så lycklig som möjligt, samtidigt som jag månar om andra, jag försöker sprida lycka till min omgivning men den är bara kort och nollställd inom kort.
Det lustiga är, att våra supande, halvt alkoholiserande festglada grannar danskarna, ligger i den högsta toppen över lyckoindex världen över. Dom må få lite leverproblem emellanåt, men inte hindrar det dom från att leva livet. Vi har inga leverproblem, istället har vi jobbig julstress och såkallad semesterångest på somrarna, att oroa sig för att man inte hinner leva livet under fem veckor på året.
Nöjer du dig med det? Svara nej, och kom på en konkret ändring du kan göra från och med nu, och även om den bara gör dig det minsta extra glad, fortsätt upprepa detta regelbundet och du har redan gjort dig gladare resten av livet!