go away stupid day

något som är skönt är att vi iallafall går mot ljusare tider... inte ens sekund för tidigt, det sista halvåret har nästan tagit knäcken på mig, haft det riktigt tungt. viking är jag på det sättet att jag kan gå och gå sakta men säkert framåt även vilka nedåtgångar som träffat mig. men nu börjar jag sakta in, vilket jag gjort ett tag och det är inget kul alls, skriver nästan aldrig av mig här för att det har vart för jobbigt att erkänna för mig själv eller bara reflektera eller tänka över alla problem... varför det går så trögt? well, dobermannen tar en hel del av energin, energi som skulle kunna gå åt andra saker.

jag brukar inte klaga men inte nog med att allt är jobbigt, så fick ett par mediciner som skulle hjälpa mig ta igenom den här perioden och inte fan fattar jag hur den ska hjälpa, första månaden så är det vanligt att man är slö i skallen och har nästan ingen ork alls, då blir det ju som att man inte gör något viktigt och bara ligger och mår dåligt över det.. också.

fattar inte hur dom tänker riktigt.

ångest och hat börjar fylla mitt annars så positiva huvud, jag är fortfarande trevlig och charmig mot andra och löser det sig inte så kommer jag väl bli rätt weird.


jag vill bara må bra, bli energisk och börja jobba igen