anonym021

nästan fyra månader har passerat sedan årsskiftet och tiden har gått ganska fort faktiskt. jag tycker den kunde gått något fortare då denna vinterperiod varit den jobbigaste på flera, flera år! Anledningen var ganska simpel såhär i efterhand att påpeka, min läkare tyckte vi skulle "testa" att köra på antidepressiva medel ett halvår.

Det var i Oktober cirkus något sånt, sen dess gick det sakta utför, har säkert hört att visa blir lite skumma av såna piller och det var jag att känna på! Till en början då jag tog dom så blev jag mer energisk och glad, och det räckte för att det kändes som en bra ide och jag fortsatte. Sakta men säkert gick det utför och runt årsskiftet var det som värst.

Jag tappade humöret och såg rött, ville bara söka anledningar att slå ner personen jag var sur på ordentligt, går inte att förklara, men småsaker kunde bara slå slint på mig och i efterhand undra varför jag ens brydde mig, var ofta småsaker som inte skulle få en att höja ögonbrynen i vanliga fall. asskumt!

Det värsta var när man drack, efter et tags drickande så kunde man tappa bort sig själv, allt man gjorde var typ undermedvetet och dan efter hade man ingen koll på det alls. Jag kastade runt alla kristallglas på folk och gator efter tolvslaget när vi skålat i champagne, jag bara tog folks glas och kastade sönder dom! jag har inget minne av det och vet inte riktigt hur jag ska tackla det hela. det låter så jävla roligt men det var nog pinsamt, tur man inte minns nåt. folk trodde jag var totalt cp fick jag höra efteråt, cant blame them for it!

och i lördags fick jag höra att en person undvikt mig i 3 (TRE) månader för att jag hade skällt ut henne som fan en gång när vi drack, kallade henne idiot och bla bla vilken jävla typ som drack upp MIN sprit (hon hade inte ens RÖRT den hahahaa) jag bad om ursäkt nu fast jag fattar inte att jag inte fick reda på nåt förrän nu. de här skrattar jag bara åt nu i efterhand, tror jag. jag insåg till slut att det var pillrena som gjorde mig instabil och när jag la av med skiten så blev allt bra, sant!


Jag kan inte sova. ligger och lyssnar på lugn musik i bakgrunden o försöker sova. bara tänker! så jävla mycket som händer nu, mitt liv har förändrats konstant sista åren, och det börjar kännas lite uttjatat på något sätt, men ändå har jag precis börjat! Trodde jag skulle hamna mig i ro på mitt förra jobb, allt var ju så bra! Men vad hände, jag fick en ide på att starta eget och ju mer jag tänkte på det destu mer vaknade mina gamla entreprenörskapsdrömmar till liv igen och nu har det gått ganska långt, för långt kanske, men ändå bara början.

sa upp mig på jobbet i måndags och har finslipat på massa saker, pappersarbete, men nu under veckan ska jag på möte med investerare och konsulter. men bra är iden så jag kommer inte tröttna i första taget. Men hur länge kommer jag köra på det tills jag tröttnar? om ett halvår bor och jobbar jag säkert i norge då jag lovat en kompis x antal gånger att flytta dit till han.

eller vad annars? börja plugga som jag egentligen vill? finns så mycket jag vill göra, varför måste man välja.

varje gång jag ser någon av dessa inrikningar/kurser så bara brinner det i fingrarna på att plugga det..
psykologi
entreprenör-ledarskap
ekonomi
juridik
media
marknadsföring

livet är för kort för att hinna ta det lugnt

10 minuter senare.. inte mycket tröttare. screw ddiiiiss.